Om boken: 2012 / Efter tjänstgöring märkte Frida i hallen vid sidoingången en liten, skör kvinna med en tung man av svart lockigt hår. En lång, smal kille gick fram till kvinnan med snabba steg. Frida rörde sig beslutsamt mot dem: "Finns det verkligen några komplikationer igen?" – strålade kvinnan med ett leende. – Jag kommer ihåg dig, du heter Frida, eller hur? "Allt är bra med oss, det är bara det att Aron hade en rutinundersökning idag," hon tittade ömt på sin son. "Tack!" Frida sa hejdå och gick till utgången. Redan på gatan vände hon sig om och såg sig omkring i sjukhusbyggnaden. Den nedgående solen spelade i det rena glaset. Bakom var och en av dem låg någons liv Frida letade efter "sina" fönster och log. Imorgon är hon i tjänst igen från sju på morgonen.